Balansgång på slak lina

En personlig assistent finns till hands för en människa som behöver hjälp att leva som andra. Varken mer eller mindre.
Att klara det är en konst som kräver nära samspel med den som tar emot hjälpen.
Hanna Egard har nyligen doktorerat vid Lunds universitet på en avhandling om hur det samspelet går till.
Personlig assistans som hjälpform drevs fram av den amerikanska brukarorganisationen Independent Living på 1960-talet. Enligt organisationens ideologi ska den personliga assistenten vara brukarens ”förlängda arm”, alltså en person som lånar ut sin kropp när brukarens egen inte räcker till. Brukaren är ”hjärnan” som avgör när och hur den förlängda armen behövs.
- Ideologin är omtvistad, eftersom den förtingligar personerna, säger Hanna Egard.
Hon har under sina observationer av och intervjuer med brukare och assistenter sett en mer komplex växling mellan givande och tagande. Hur hjälpen ges är inte en gång för alla given utan den formas och omformas i ständiga förhandlingar mellan assistent och brukare. Som bäst fungerar assistansen så smidigt att den nästan inte märks och brukaren kan gå in i andra roller än den som hjälpbehövande.
Alla brukare hon har intervjuat söker assistenter som liknar dem själva i kön, ålder och intressen, eftersom likheterna ökar chansen att de ska trivas tillsammans.
- De letar efter någon som förstår vad som behöver göras utan direktiv, säger Hanna Egard.
Personliga assistenter och brukare har både en formell arbetsrelation och en informell vänskaplig relation som de ständigt skiftar emellan.
- Samma förhållande finns i andra vård- och serviceyrken, men mellan personliga assistenter och brukare skiftar de mellan ytterligheter. I ena stunden tvingas assistenten in i en påfrestande väntan på att göra sitt arbete, i nästa stund är han ute och fikar med brukaren som med en god vän.
Assistenter måste lära sig att balansera mellan vad de själva tycker behöver göras och vad brukaren vill. Att vattna blommor och gå ut med soporna på eget initiativ kan vara OK men inte att städa lägenheten.
De måste också sätta gränser för när brukare utnyttjar dem som hemhjälp för sysslor de själva kan göra.
- En assistent irriterade sig över att han måste gå ut med hunden, när det egentligen var hundägarens ansvar att göra det, berättar Hanna Egard.
Arbetet som personlig assistent är svårt men det ställs inga krav på utbildning för att få jobb.
- Men den utbildning som erbjuds är till personliga assistenter. Brukare får så vitt jag vet ingen utbildning alls men har lika stort behov av den. De har en mycket speciell arbetsledarroll som inte liknar någon annan.
Fotnot. Avhandlingen ”Personlig assistans i praktiken. Beredskap, initiativ och vänskaplighet” går att ladda ner från Lunds universitets hemsida lu.se.

Personlig assistans
I Sverige ges personlig assistans sedan 1994. Rätt till assistans har människor med stora och varaktiga funktionsnedsättningar som behöver hjälp med grundläggande behov. Med dessa menas personlig hygien, måltider, av- och påklädning och kommunikation med andra. Vid starten beviljades assistans för cirka 7 000 personer i genomsnitt 40 tim/veckan. Förra året var antalet 19 250 och det genomsnittliga hjälpbehovet var 110 tim/veckan. År 2007 kostade personlig assistans staten över 18 miljarder kronor.

Fotnot. Artikeln har tidigare publicerats i Sydsvenskan