En ny medicin mot stroke lovar att minska skadorna med hälften. Medlet som har utvecklats vid Lunds universitet kan vara klart hösten 2010.
- Neurokirurgerna är mycket entusiastiska och det är jag också, säger professorn i medicin Lars Edvinsson, som har tagit fram läkemedlet.
En stroke är antingen en blodpropp eller en blödning i hjärnan. I 85 procent av fallen gör det sig om en blodpropp.
Propplösande medel är effektiva om patienten kommer in i tid. Läkarna har tre timmar på sig. Men de flesta strokepatienter kommer för sent. Symtomen är inte lika tydliga som vid en hjärtinfarkt och inte alltid typiska ensidiga förlamningar.
Över tusen mediciner har utvecklats för att på olika sätt skydda hjärnans vävnader.
- De har inte haft någon effekt, säger Lars Edvinsson.
Själv har han siktat in sig på hur blodkärlen utanför området för den ursprungliga proppen eller blödningen (penumbra) i många fall reagerar. De drar ihop sig för att förhindra en större blödning. När blodförsörjningen stryps dör nervcellerna och följderna för patienterna kan bli mycket svåra, även dödliga.
- Reaktionen kommer några dagar efter den första händelsen, när patienten ser ut att ha hämtat sig, berättar Lars Edvinsson.
Hans läkemedel griper in i processen så att blodcirkulationen i penumbran hålls uppe och förhindrar att hjärnvävnad skadas.
Djurförsöken ser så lovande ut att medlet snart ska prövas på tio strokepatienter, alla med blödningar. Hos djuren har skadorna minskat med 50-60 procent.
Lars Edvinsson:
- Blödningar ger alltid svåra skador; hos patienter med blodpropp är variationen mycket större och därför är det inte etiskt försvarbart att pröva medlet på dem nu.
fredag 4 juni 2010
Nytt medel på gång mot långdragna förlossningar
Drygt var tionde förlossning tar längre tid än normalt åtta timmar. Det beror på att livmodern inte dras samman och/eller att livmodertappen inte mjukas upp. Forskare vid Lunds universitet tar fram ett läkemedel som råder bot på båda problemen.
För att ett fullgånget foster ska födas krävs dels att livmodern driver på och att livmodertappen mjukas upp, så att barnet kan komma ut. Inför förlossningen anpassar sig den blivande mammans kropp naturligt inför detta. Men hos tio till femton procent blir det problem.
Det kroppsegna hormonet oxytocin ges idag till gravida med inga eller svaga sammandragningar. Men det hjälper inte om livmodertappen inte mjukas upp.
- Livmodertappen består normalt av bindväv som bryts ner inför förlossningen för att släppa ut barnet och det är denna nedbrytning som ibland inte fungerar, berättar professor Anders Malmström.
Den enda lösningen är ofta akut kejsarsnitt.
- Men kejsarsnitt är inte bra, vare sig för mamman eller barnet, säger Anders Malmström.
Hans doktorand Anna Åkerud har i sina studier bland annat visat att gravida som fick heparin för att undvika blodpropp hade snabbare förlossningar än de som inte fick heparin. En kombination av heparin och oxytocin ökade sammandragningarna i livmodern.
Heparin kan inte ges till friska kvinnor eftersom det skulle öka risken för blödningar. Därför utvecklades en variant av ämnet med liten effekt på blodets levringsförmåga. Medlet som har patenterats under namnet Tafoxiparin har testats på 189 kvinnor med lovande resultat.
De flesta förlossningarna kortades till under tolv timmar och inga nyfödda drabbades av syrebrist, som annars är en risk när de blir mycket utdragna.
Nu ska nya studier göras för att säkra de första resultaten.
Arbetet med det nya läkemedlet har hittills tagit 25 år.
Anders Malmström:
- Det är mycket svårt att få fram forskningspengar till det här området och arbetet försvåras dessutom av att vi inte kan göra djurförsök. I det här fallet fungerar inte människor likadant som andra djur.
För att ett fullgånget foster ska födas krävs dels att livmodern driver på och att livmodertappen mjukas upp, så att barnet kan komma ut. Inför förlossningen anpassar sig den blivande mammans kropp naturligt inför detta. Men hos tio till femton procent blir det problem.
Det kroppsegna hormonet oxytocin ges idag till gravida med inga eller svaga sammandragningar. Men det hjälper inte om livmodertappen inte mjukas upp.
- Livmodertappen består normalt av bindväv som bryts ner inför förlossningen för att släppa ut barnet och det är denna nedbrytning som ibland inte fungerar, berättar professor Anders Malmström.
Den enda lösningen är ofta akut kejsarsnitt.
- Men kejsarsnitt är inte bra, vare sig för mamman eller barnet, säger Anders Malmström.
Hans doktorand Anna Åkerud har i sina studier bland annat visat att gravida som fick heparin för att undvika blodpropp hade snabbare förlossningar än de som inte fick heparin. En kombination av heparin och oxytocin ökade sammandragningarna i livmodern.
Heparin kan inte ges till friska kvinnor eftersom det skulle öka risken för blödningar. Därför utvecklades en variant av ämnet med liten effekt på blodets levringsförmåga. Medlet som har patenterats under namnet Tafoxiparin har testats på 189 kvinnor med lovande resultat.
De flesta förlossningarna kortades till under tolv timmar och inga nyfödda drabbades av syrebrist, som annars är en risk när de blir mycket utdragna.
Nu ska nya studier göras för att säkra de första resultaten.
Arbetet med det nya läkemedlet har hittills tagit 25 år.
Anders Malmström:
- Det är mycket svårt att få fram forskningspengar till det här området och arbetet försvåras dessutom av att vi inte kan göra djurförsök. I det här fallet fungerar inte människor likadant som andra djur.
onsdag 2 juni 2010
Skruvad magsårsbakterie framgångsrik kolonisatör
Magsårsbakterien helikobakter pylori ser ut som en korkskruv. Formen förklarar varför bakterien är så bra på att slå rot i magsäcken.
Forskare har i åratal misstänkt att bakteriens skruvade form har att göra med att den trivs och frodas i magsäckens syrarika slemhinna. Nu anses hypotesen bevisad av forskare vid Fred Hutchinson Cancer Research Center i Seattle.
De har identifierat en grupp av fyra proteiner som bildar bakteriens karaktäristiska form. När bakterien berövas proteinerna tappar den förmågan att fästa och orsaka inflammation i magslemhinnan. Den förlorade förmågan beror på att de inte längre kan skruva sig.
Försöken har gjorts på möss.
De fyra proteinerna finns också hos de bakterier som orsakar kolera och campylobakter jejuni (som också orsakar diarré). Forskarna tror därför att både helikobakter pylori och andra sjukdomar orsakade av bakterier som liknar dessa skulle kunna behandlas med nya läkemedel.
Helikobakter pylori är en svårbehandlad bakterie. Vaccin saknas och den antibiotikabehandling som ges idag försvagas i takt med att motståndskraft mot antibiotikan ökar.
Helikobakter pylori koloniserar magsäcken hos hälften av jordens befolkning och orsakar kronisk inflammation. Bakterien är smittsam men den exakta smittvägen är inte känd. Mer än 80 procent av bärarna förblir friska, tio till femton procent utvecklar magsår och/eller cancer. Cirka 70 procent av cancer i magsäcken kopplas till bakterien.
Den vetenskapliga artikeln publicerades 28 maj i Cell.
Källa: Prnewswire
Forskare har i åratal misstänkt att bakteriens skruvade form har att göra med att den trivs och frodas i magsäckens syrarika slemhinna. Nu anses hypotesen bevisad av forskare vid Fred Hutchinson Cancer Research Center i Seattle.
De har identifierat en grupp av fyra proteiner som bildar bakteriens karaktäristiska form. När bakterien berövas proteinerna tappar den förmågan att fästa och orsaka inflammation i magslemhinnan. Den förlorade förmågan beror på att de inte längre kan skruva sig.
Försöken har gjorts på möss.
De fyra proteinerna finns också hos de bakterier som orsakar kolera och campylobakter jejuni (som också orsakar diarré). Forskarna tror därför att både helikobakter pylori och andra sjukdomar orsakade av bakterier som liknar dessa skulle kunna behandlas med nya läkemedel.
Helikobakter pylori är en svårbehandlad bakterie. Vaccin saknas och den antibiotikabehandling som ges idag försvagas i takt med att motståndskraft mot antibiotikan ökar.
Helikobakter pylori koloniserar magsäcken hos hälften av jordens befolkning och orsakar kronisk inflammation. Bakterien är smittsam men den exakta smittvägen är inte känd. Mer än 80 procent av bärarna förblir friska, tio till femton procent utvecklar magsår och/eller cancer. Cirka 70 procent av cancer i magsäcken kopplas till bakterien.
Den vetenskapliga artikeln publicerades 28 maj i Cell.
Källa: Prnewswire
tisdag 1 juni 2010
Även demenssjuka behöver sitt jag
Det normala åldrandet ger tid och tillfälle åt människan att reflektera över sitt liv och förbereda sig för döden. På så sätt når hon mognad, ro och visdom. Vägen dit får ta den tid den tar.
Demenssjuka har samma behov att komma till ro men processen måste forceras. De vet inte hur många år de har kvar, när diagnosen ställs. Om det är fyra eller tjugo.
- Idag kommer patienterna tidigare och är inte så sjuka när de får sin diagnos. De kan sätta ord på sina känslor, säger Marie Sjöberg-Altemani, neuropsykolog och leg psykoterapeut vid kliniken för Kognitiv medicin på Skånes universitetsjukhus i Lund.
Trots att fler blir öppna med att de har en demenssjukdom skäms många patienter och anhöriga fortfarande över diagnosen. Skräcken är stor för vad den hotar att göra med de drabbades minne och identitet.
Ändå verkar de flesta klara av krisen med goda samtalspartners hemma eller i sjukvården.
- När de accepterar vad som hänt kan de börja försona sig med sitt öde och göra det bästa av sitt liv, säger Marie Sjöberg.
De som har svårast hänvisas till henne för att få mer hjälp att hantera sorgen.
Hon har i efterhand analyserat en del av samtalen för att ta reda på vilka tankar och känslor de sjuka har, vad som är viktigt för dem.
I analysen finns även samtal med patienter som har en lindrigare minnesstörning och anhöriga till demenssjuka, sammanlagt rör det sig om 55 personer. Av dem är tolv demenssjuka.
- Vi har bra kunskaper om vad som händer biologiskt vid demens men lite om vad som händer med själen. Ytterst få svenska terapeuter arbetar med äldre människor, bara ett hundratal. De som behandlar demenssjuka är kanske bara en handfull.
Marie Sjöbergs analys visar att de demenssjuka värnar om sina närstående och vill försonas med dem innan de skiljs. De pratar om andra sjukdomar, om glömska, vad jobbet har betytt, om sorg, utsatthet, självkritik, föräldraskap och ett behov av att göra upp med det förflutna.
Marie Sjöberg understryker att terapi med demenssjuka inte skiljer sig från annan terapi. Varje samtal utgår från individen.
- Äldrevården har en tendens att behandla alla som om de var likadana. Det är de inte. Även den som har demens behöver sitt jag.
Förmågorna försvinner inte heller genast, så det finns tid i vården att fånga upp de sjukas behov av att prata. När orden försvinner behövs uttolkare som förstår och kan förmedla ordlösa budskap.
-När de sjuka inte längre kan berätta, är det ännu viktigare än förut att vårdarna känner till deras livshistoria och att omsorgen är trygg.
Simone de Beauvoir i sin bok ”Ålderdomen”:
” Livet äger värde så länge andras liv har värde för oss, genom kärlek och vänskap, genom att vi blir upprörda och hyser medkänsla – då finns det ännu skäl för oss att handla eller tala.”
Publicerad i Sydsvenskan
Demenssjuka har samma behov att komma till ro men processen måste forceras. De vet inte hur många år de har kvar, när diagnosen ställs. Om det är fyra eller tjugo.
- Idag kommer patienterna tidigare och är inte så sjuka när de får sin diagnos. De kan sätta ord på sina känslor, säger Marie Sjöberg-Altemani, neuropsykolog och leg psykoterapeut vid kliniken för Kognitiv medicin på Skånes universitetsjukhus i Lund.
Trots att fler blir öppna med att de har en demenssjukdom skäms många patienter och anhöriga fortfarande över diagnosen. Skräcken är stor för vad den hotar att göra med de drabbades minne och identitet.
Ändå verkar de flesta klara av krisen med goda samtalspartners hemma eller i sjukvården.
- När de accepterar vad som hänt kan de börja försona sig med sitt öde och göra det bästa av sitt liv, säger Marie Sjöberg.
De som har svårast hänvisas till henne för att få mer hjälp att hantera sorgen.
Hon har i efterhand analyserat en del av samtalen för att ta reda på vilka tankar och känslor de sjuka har, vad som är viktigt för dem.
I analysen finns även samtal med patienter som har en lindrigare minnesstörning och anhöriga till demenssjuka, sammanlagt rör det sig om 55 personer. Av dem är tolv demenssjuka.
- Vi har bra kunskaper om vad som händer biologiskt vid demens men lite om vad som händer med själen. Ytterst få svenska terapeuter arbetar med äldre människor, bara ett hundratal. De som behandlar demenssjuka är kanske bara en handfull.
Marie Sjöbergs analys visar att de demenssjuka värnar om sina närstående och vill försonas med dem innan de skiljs. De pratar om andra sjukdomar, om glömska, vad jobbet har betytt, om sorg, utsatthet, självkritik, föräldraskap och ett behov av att göra upp med det förflutna.
Marie Sjöberg understryker att terapi med demenssjuka inte skiljer sig från annan terapi. Varje samtal utgår från individen.
- Äldrevården har en tendens att behandla alla som om de var likadana. Det är de inte. Även den som har demens behöver sitt jag.
Förmågorna försvinner inte heller genast, så det finns tid i vården att fånga upp de sjukas behov av att prata. När orden försvinner behövs uttolkare som förstår och kan förmedla ordlösa budskap.
-När de sjuka inte längre kan berätta, är det ännu viktigare än förut att vårdarna känner till deras livshistoria och att omsorgen är trygg.
Simone de Beauvoir i sin bok ”Ålderdomen”:
” Livet äger värde så länge andras liv har värde för oss, genom kärlek och vänskap, genom att vi blir upprörda och hyser medkänsla – då finns det ännu skäl för oss att handla eller tala.”
Publicerad i Sydsvenskan
Cancerbehandling hos barn kan ge brist på testosteron
Nästan en fjärdedel av de män som behandlats för barncancer i sin ungdom får brist på det manliga könshormonet testosteron. Bristen kan motverkas genom hormontillskott, om bara problemet uppmärksammas. Det sker dock alltför sällan, visar en ny doktorsavhandling vid Lunds universitet. Testosteronbrist påverkar inte bara sexdriften: den kan på längre sikt leda till både depression, minskad muskelstyrka, benskörhet, typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar.
–Om en ung man kommer till vårdcentralen och klagar över dålig sexlust och nedstämdhet, så förklarar man kanske detta med de psykiska sviterna av den cancer han haft som yngre. I själva verket kan det alltså handla om en hormonminskning som är möjlig att åtgärda, säger läkaren Patrik Romerius som har gjort avhandlingen.I en av sina studier har han undersökt 150 män som behandlats för leukemi och andra former av cancer före vuxen ålder. 33 av dem visade sig ha testosteronbrist, men i bara 4 fall hade detta uppmärksammats. Patrik Romerius tror att skälet är att detta på sätt och vis är en ny patientgrupp.
– För bara några årtionden sedan var det mycket få barncancerpatienter som alls överlevde. Nu klarar sig nästan fyra av fem på grund av bättre diagnos- och behandlingsmetoder. Men det är först nu som de stora grupperna barncanceröverlevare kommit upp i den ålder där behandlingens följdverkningar börjar visa sig, säger han.
Majoriteten av de f d patienterna med hormonbrist var också sterila eftersom deras spermieproduktion slagits ut av cancerbehandlingen. Unga män i och efter puberteten kan före cancerbehandlingen lämna spermieprov som fryses ner och sparas, men pojkar före puberteten har inga spermier. Där är den enda möjligheten att ta ut testikelvävnad och spara för framtiden. Idag är det inte möjligt att utvinna spermier ur sådan vävnad, men det har gjorts i djurförsök och kan bli möjligt hos människor längre fram.
Att ta ut testikelvävnad innebär dock en särskild operation före själva cancerbehandlingen, alltså en extra påfrestning för den unga cancerpatienten. Här har forskargruppen tagit fram en genetisk markör som gör det möjligt att genom ett enkelt blodprov urskilja vilka av patienterna som löper störst risk att helt förlora sin spermieproduktion, och därför bör erbjudas denna operation.
Källa: Lunds universitet
–Om en ung man kommer till vårdcentralen och klagar över dålig sexlust och nedstämdhet, så förklarar man kanske detta med de psykiska sviterna av den cancer han haft som yngre. I själva verket kan det alltså handla om en hormonminskning som är möjlig att åtgärda, säger läkaren Patrik Romerius som har gjort avhandlingen.I en av sina studier har han undersökt 150 män som behandlats för leukemi och andra former av cancer före vuxen ålder. 33 av dem visade sig ha testosteronbrist, men i bara 4 fall hade detta uppmärksammats. Patrik Romerius tror att skälet är att detta på sätt och vis är en ny patientgrupp.
– För bara några årtionden sedan var det mycket få barncancerpatienter som alls överlevde. Nu klarar sig nästan fyra av fem på grund av bättre diagnos- och behandlingsmetoder. Men det är först nu som de stora grupperna barncanceröverlevare kommit upp i den ålder där behandlingens följdverkningar börjar visa sig, säger han.
Majoriteten av de f d patienterna med hormonbrist var också sterila eftersom deras spermieproduktion slagits ut av cancerbehandlingen. Unga män i och efter puberteten kan före cancerbehandlingen lämna spermieprov som fryses ner och sparas, men pojkar före puberteten har inga spermier. Där är den enda möjligheten att ta ut testikelvävnad och spara för framtiden. Idag är det inte möjligt att utvinna spermier ur sådan vävnad, men det har gjorts i djurförsök och kan bli möjligt hos människor längre fram.
Att ta ut testikelvävnad innebär dock en särskild operation före själva cancerbehandlingen, alltså en extra påfrestning för den unga cancerpatienten. Här har forskargruppen tagit fram en genetisk markör som gör det möjligt att genom ett enkelt blodprov urskilja vilka av patienterna som löper störst risk att helt förlora sin spermieproduktion, och därför bör erbjudas denna operation.
Källa: Lunds universitet
Lag föreslås för vaccinationsprogram
Regeringen ska besluta om nationella vaccinationsprogram enligt lagstadgade kriterier. Ett hälsodataregister för vaccinationer inrättas hos Smittskyddsinstitutet. Det är några huvudpunkter i Vaccinutredningens betänkande, Ny ordning för nationella vaccinationsprogram (SOU 2010:39), som idag överlämnas till folkhälsominister Maria Larsson.
Vaccinationer är historiskt det mest kostnadseffektiva sättet att förebygga sjukdom. Nu introduceras nya vacciner för första gången på länge. De är dyrare än de tidigare använda. Hälsoeffekter och kostnadsbesparingar är inte lika tydliga som för äldre vacciner mot till exempel mässling och polio. Idag beslutar Socialstyrelsen om vaccinationsprogram, som ger stora kostnader i både staten, kommunerna och landstingen. Det finns dock inga regler om vad som krävs för att ett nytt vaccin ska tas in i ett vaccinationsprogram.
- Det är inte rimligt att en enskild myndighet ska besluta om stora utgif-ter och arbetskrävande insatser i stat, kommuner och landsting. Det finns behov att förtydliga ansvaret för kostnader och genomförande av vaccinationsprogram, säger regeringens särskilde utredare Bo Jonsson.
Utredningen föreslår därför en lag om nationella vaccinationsprogram. I lagen anges vad som ska krävas för att en ny vaccination ska kunna införas. Vidare anges att regeringen ska bestämma vilka sjukdomar som vaccinationsprogrammens ska omfatta. Dessutom föreslås att vaccinerna ska upphandlas och betalas av staten och att vaccinationer ska registreras i ett lagreglerat hälsodataregister.
Källa: Statens offentliga utredningar
Vaccinationer är historiskt det mest kostnadseffektiva sättet att förebygga sjukdom. Nu introduceras nya vacciner för första gången på länge. De är dyrare än de tidigare använda. Hälsoeffekter och kostnadsbesparingar är inte lika tydliga som för äldre vacciner mot till exempel mässling och polio. Idag beslutar Socialstyrelsen om vaccinationsprogram, som ger stora kostnader i både staten, kommunerna och landstingen. Det finns dock inga regler om vad som krävs för att ett nytt vaccin ska tas in i ett vaccinationsprogram.
- Det är inte rimligt att en enskild myndighet ska besluta om stora utgif-ter och arbetskrävande insatser i stat, kommuner och landsting. Det finns behov att förtydliga ansvaret för kostnader och genomförande av vaccinationsprogram, säger regeringens särskilde utredare Bo Jonsson.
Utredningen föreslår därför en lag om nationella vaccinationsprogram. I lagen anges vad som ska krävas för att en ny vaccination ska kunna införas. Vidare anges att regeringen ska bestämma vilka sjukdomar som vaccinationsprogrammens ska omfatta. Dessutom föreslås att vaccinerna ska upphandlas och betalas av staten och att vaccinationer ska registreras i ett lagreglerat hälsodataregister.
Källa: Statens offentliga utredningar
Resistens för antibiotika förvärrades under 2009
Situationen med antibiotikaresistenta bakterier fortsätter totalt sett att förvärras. Det gäller särskilt ökningen av gramnegativa tarmbakterier som producerar ESBL. Totalt rapporterades 3 754 fall av ESBL under 2009. Vid jämförelse mellan andra halvåret 2009 med samma period 2008 noterades en 27-procentig ökning. Det visar statistik från Smittskyddsinstitutets (SMI) och Stramas årsrapport. Swedres 2009.
- Detta är en oroväckande utveckling bland annat för att det råder en allvarlig brist på nya antibiotika som kan användas mot dessa gramnegativa bakterier. Behandlingsalternativen är få, säger Barbro Olsson Liljequist, chefsmikrobiolog på Smittskyddsinstitutet.
För tredje året i rad rapporteras även fall i Sverige av multiresistenta ESBL-bildande bakterier som är resistenta mot karbapenemer. Karbapenemer är en av de få antibiotikagrupper som finns kvar som är verksamma mot denna typ av bakterier. Under 2009 anmäldes 3 fall av karbapenemresistens. I samtliga dessa fall fanns en bakomliggande historia med sjukvård i södra Europa. Totalt hittills i Sverige handlar det om 13 fall med olika typer av karbapenemresistens.
Minskad antibiotikaanvändning
Ju mer antibiotika vi använder desto större är risken för uppkomst och spridning av resistenta bakterier. En ljuspunkt är därför att antibiotikaförskrivningen i öppenvården minskade markant med 7,4 procent under 2009. Fortfarande varierar dock antibiotikaanvändningen stort mellan olika län i Sverige.
- Det är positivt att förbrukningen minskade under 2009. Ökningen av resistenta bakterier understryker vikten av att inte använda antibiotika i onödan. Dessutom måste det satsas ännu mer på hygienrutiner och det måste finnas kapacitet i sjukvården för att kunna hantera den ökade resistensen genom exempelvis tillgång till enkelrum, säger Otto Cars, ordförande i Strama.
Vanligt med upprepade kurer till barn
Störst minskning sågs hos barn (0-6) år där förskrivningen i öppenvård sjönk med 17, 2 procent. En analys som Socialstyrelsen gjort visar dock att det är vanligt att barn får upprepade antibiotikakurer. Vart tionde recept på luftvägsantibiotika till barn (0-6 år) återföljs av en ny kur inom 14 dagar. Detta kan ha flera orsaker som exempelvis problem för barnen att ta medicinen på avsett vis.
Rapporten finns tillgänglig på Stramas och Smittskyddsinstitutets webbplatser. I rapporten återges statistik över antibiotikaförbrukningen från län och kommuner i Sverige samt nationella och länsvisa data över antibiotikaresistens. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) publicerar SVARM-rapporten med uppgifter om användningen av antibiotika och antibiotikaresistens för djur.
Källa: Strama som arbetar på uppdrag av regeringen för att bevara antibiotika som effektiva läkemedel vid bakteriella infektioner. För mer information se: www.strama.se
- Detta är en oroväckande utveckling bland annat för att det råder en allvarlig brist på nya antibiotika som kan användas mot dessa gramnegativa bakterier. Behandlingsalternativen är få, säger Barbro Olsson Liljequist, chefsmikrobiolog på Smittskyddsinstitutet.
För tredje året i rad rapporteras även fall i Sverige av multiresistenta ESBL-bildande bakterier som är resistenta mot karbapenemer. Karbapenemer är en av de få antibiotikagrupper som finns kvar som är verksamma mot denna typ av bakterier. Under 2009 anmäldes 3 fall av karbapenemresistens. I samtliga dessa fall fanns en bakomliggande historia med sjukvård i södra Europa. Totalt hittills i Sverige handlar det om 13 fall med olika typer av karbapenemresistens.
Minskad antibiotikaanvändning
Ju mer antibiotika vi använder desto större är risken för uppkomst och spridning av resistenta bakterier. En ljuspunkt är därför att antibiotikaförskrivningen i öppenvården minskade markant med 7,4 procent under 2009. Fortfarande varierar dock antibiotikaanvändningen stort mellan olika län i Sverige.
- Det är positivt att förbrukningen minskade under 2009. Ökningen av resistenta bakterier understryker vikten av att inte använda antibiotika i onödan. Dessutom måste det satsas ännu mer på hygienrutiner och det måste finnas kapacitet i sjukvården för att kunna hantera den ökade resistensen genom exempelvis tillgång till enkelrum, säger Otto Cars, ordförande i Strama.
Vanligt med upprepade kurer till barn
Störst minskning sågs hos barn (0-6) år där förskrivningen i öppenvård sjönk med 17, 2 procent. En analys som Socialstyrelsen gjort visar dock att det är vanligt att barn får upprepade antibiotikakurer. Vart tionde recept på luftvägsantibiotika till barn (0-6 år) återföljs av en ny kur inom 14 dagar. Detta kan ha flera orsaker som exempelvis problem för barnen att ta medicinen på avsett vis.
Rapporten finns tillgänglig på Stramas och Smittskyddsinstitutets webbplatser. I rapporten återges statistik över antibiotikaförbrukningen från län och kommuner i Sverige samt nationella och länsvisa data över antibiotikaresistens. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) publicerar SVARM-rapporten med uppgifter om användningen av antibiotika och antibiotikaresistens för djur.
Källa: Strama som arbetar på uppdrag av regeringen för att bevara antibiotika som effektiva läkemedel vid bakteriella infektioner. För mer information se: www.strama.se
Fler smärtreceptorer vid smärta i käkmusklerna
En stor del av den vuxna befolkningen lider av långvarig muskelsmärta. Hos ungefär hälften sitter smärtan i ansiktet och käkarna. Mellan tio och femton procent är drabbade, flest kvinnor. Förutom smärta och ömhet i käkmusklerna har de ofta huvudvärk och svårt att gapa.
Orsakerna är inte helt utredda och man vet inte heller varför kvinnor drabbas i högre utsträckning än män. En tänkbar förklaring är att långvarig käkmuskelsmärta beror på stress i kombination med tandgnissling. Det kan leda till att muskelvävnaden överbelastas och orsaka syrebrist till följd av otillräcklig blodcirkulation. Detta kan i sin tur frigöra inflammationsframkallande substanser, till exempel serotonin, som kan aktivera smärtreceptorer (5-HT3 receptorer). Blockering av dessa receptorer har i tidigare studier visats reducera smärta och ömhet hos patienter med fibromyalgi.
En ny doktorsavhandling vid Karolinska institutet visar att värken beror på att antalet smärtreceptorer i tuggmusklerna är ökade och att kvinnor har fler smärtreceptorer än män. Det är oklart om smärtreceptorer är en följd av smärtan i käkmusklerna eller om de orsakar den.
Avhandlingen visar också att smärtreceptorer kan blockeras med läkemedlet granisetron. Blockaden minskar muskelsmärtan och ökar smärttröskeln för tryck (ett mått på ömhet). I båda fallen var effekten dock sämre hos kvinnor än hos män.
Idag behandlas käkmuskelsmärta bland annat med bettskena och avslappnings- och rörelse-övningar, men alla patienter blir inte bra. Tandläkaren Nikolaos Christidis som gjort avhandlingen tror att granisetron eventuellt kan bli en kompletterande behandling.
Källa: Karolinska institutet.
Orsakerna är inte helt utredda och man vet inte heller varför kvinnor drabbas i högre utsträckning än män. En tänkbar förklaring är att långvarig käkmuskelsmärta beror på stress i kombination med tandgnissling. Det kan leda till att muskelvävnaden överbelastas och orsaka syrebrist till följd av otillräcklig blodcirkulation. Detta kan i sin tur frigöra inflammationsframkallande substanser, till exempel serotonin, som kan aktivera smärtreceptorer (5-HT3 receptorer). Blockering av dessa receptorer har i tidigare studier visats reducera smärta och ömhet hos patienter med fibromyalgi.
En ny doktorsavhandling vid Karolinska institutet visar att värken beror på att antalet smärtreceptorer i tuggmusklerna är ökade och att kvinnor har fler smärtreceptorer än män. Det är oklart om smärtreceptorer är en följd av smärtan i käkmusklerna eller om de orsakar den.
Avhandlingen visar också att smärtreceptorer kan blockeras med läkemedlet granisetron. Blockaden minskar muskelsmärtan och ökar smärttröskeln för tryck (ett mått på ömhet). I båda fallen var effekten dock sämre hos kvinnor än hos män.
Idag behandlas käkmuskelsmärta bland annat med bettskena och avslappnings- och rörelse-övningar, men alla patienter blir inte bra. Tandläkaren Nikolaos Christidis som gjort avhandlingen tror att granisetron eventuellt kan bli en kompletterande behandling.
Källa: Karolinska institutet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
