Det är okey att ljuga på Pauli

De elever på Pauli gymnasium i Malmö som skulle få för sig att förtala lärare, lär inte löpa någon större risk att ställas till svars. Åtminstone en av skolans rektorer, Edward Jensinger, tycker att det är viktigare att skydda eleverna från lärarnas försvar än att reda ut eventuella konflikter som ligger bakom förtalet.
Han gör det med utbildningschef Matz Nilssons goda minne. Denne anser att det är tufft nog för elever att klaga på lärare. De ska inte behöva stå ansikte mot ansikte med den de klagat på.
Edward Jensinger berättar att inte ens lärare som klagar på kolleger vågar stå för sin kritik inför kollegan. Och då behöver de inte heller göra det.
Före detta läraren på Pauli Lillebil Bjurnemark körde ut fyra pojkar som på det grövsta störde hennes lektion. De gick till rektorn och påstod att hon hade uttalat sig rasistiskt. Det är en allvarlig anklagelse på vilken skola som helst men särskilt illa på en skola där flertalet elever har utländsk bakgrund.
Rektorn tror mer på eleverna än på henne. Trots att anklagelserna så småningom tas tillbaka vill han inte riva den skrivna och diarieförda falska anmälan som eleverna gjorde.
Lillebil Bjurnemark har bytt till en skola där hon kallas ”högkompetent” i stället för ”värdelös”. Här är det självklart att konflikter mellan lärare och elever reds ut utan att någon part kränks. Eleverna lär sig inte att de kommer undan med att ljuga.
Förtal är ett brott och gymnasieelever är straffmyndiga men det lönar sig knappast att polisanmäla. Polis och åklagare har svårt att hinna med grövre brottslighet. Enligt tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem faller exemplen ovan under arbetsmiljölagen.
- Arbetmiljölagen är fullständigt solklar. Arbetsgivaren har ett mycket långtgående ansvar för att ingen som vistas på arbetsplatsen riskerar fara för sitt liv, kroppsskada eller sjukdom. Det gäller både den fysiska och den psykiska miljön.
- Viktigast när det uppstår problem är att agera snabbt och bryta destruktiva mönster, för att få lugn och ro. Man får aldrig vara passiv. Jag tycker att alla arbetsledare varje dag, när de går till sängs, ska fråga sig om de passar för jobbet. Alla passar inte.
I februari och mars 2011 gjordes en medarbetarenkät om arbetsmiljön bland personalen i Malmö stad. 15013 personer (83 procent) av de anställda svarade. På en skala från 1-5 ligger svaren sammantaget mellan 3 och 4. Personalen inom Malmö stad som helhet är mer nöjd än personalen inom utbildningsförvaltningen. Personalen på Pauli är mindre nöjd än personalen inom utbildningsförvaltningen som helhet.
Idrottslärare Doina Kovacs på Pauli gymnasium är definitivt inte nöjd men har bestämt sig för att härda ut. Hon anser att hon har fått en varning orättfärdigt och vägrar att ge sina belackare rätt. Hon anställer till och med en jurist för att slåss för sin anställning. Hon skulle sparkas ut men arbetsgivaren fick kalla fötter, oklart varför. Tre inblandade personer ger tre olika förklaringar.
Här följer en berättelse om henne. Hennes rektor Edward Jensinger har invändningar mot beskrivningen. Han tror ”naturligtvis” inte på alla elever. Han har aldrig sagt ”att han aldrig kommer att gå med på att Doina Kovacs fortsätter efter 65 års ålder” etc Han avråder från publicering av artikeln för Doina Kovacs’s skull.
Han fiskar efter namn på undertecknare av en anonym skrivelse till Lärarnas riksförbund. Skrivelsen är starkt kritisk till arbetsmiljön på Pauli.
Lärarnas riksförbund är märkligt frånvarande i en berättelse om lärare i trångmål. Det beror på att den representant som jag har hänvisats till, Berry Nielsen, misstror journalister så till den grad att han vägrar diskutera fallet Doina Kovacs. Han har svårt även att förklara LR:s ståndpunkt till den anonyma skrivelsen. Konstigt nog försöker även Berry Nielsen få mig att avslöja vem som står bakom den. Han borde kunna ta reda på det på närmare håll, om han verkligen ville.