torsdag 2 juni 2011

För gammal


- Jag har hört att du inte mår bra. Kan jag hjälpa dig med något?
Doina Kovacs, idrottslärare på Pauli gymnasium i Malmö, erbjuder stöd till en av sina elever.
Men hon tar fel på person.
- Nej, svarar den tilltalade flickan.
Sedan berättar hon för klassens mentor om Doina Kovacs’ misstag och han går till rektorn.
Rektorn kallar på idrottsläraren och säger att hon har röjt sekretessbelagda uppgifter om en sjuk elev och att hon för detta förtjänar en varning. Varningen utfärdas efter två möten mellan rektorn och Doina Kovacs’ fackliga företrädare i Lärarnas riksförbund.
Själv avböjer hon att delta i det första mötet, skräckslagen som hon är vid det här laget, men sitter utanför rummet och ber att bli inkallad om det behövs. Hon blir inte inkallad. Något mer möte säger hon sig inte ha blivit kallad till. Här står ord mot ord. Enligt rektorn Edward Jensinger har hon fått minst en kallelse till detta andra möte där det slås fast att hon ska ha en skriftlig varning. Hon får den i handen när hon vittjar sitt postfack.
Kan du bevisa att du har kallat Doina Kovacs?
- De mejlen har jag inte kvar. Men de finns väl i någon logg någonstans.
Det gör de inte. Mejl sparas i Malmö kommun i 90 dagar. Sedan läggs de i en papperskorg där de stannar i ytterligare 90 dagar. Därefter slängs de. Vare sig mejl eller annan kommunikation om varningen till Doina Kovacs är diarieförd.
För Doina Kovacs är varningen en oerhörd skymf. Hon har 43 års fläckfri tjänstgöring i Malmö bakom sig.
- Om någon har röjt hemligheter är det klassens mentor som i ett mejl meddelade alla berörda lärare om flickans sjukdom och medicinering. Jag har inte sagt något om vare sig sjukdom eller mediciner. Hennes klasskamrater visste nog mer än jag om den saken.
Edward Jensinger säger att han har talat med de två berörda eleverna och hävdar att idrottsläraren oavsiktligt erkänt att hon är skyldig till det som läggs henne till last. Men något möte mellan henne, rektor och eleverna hålls inte.
Doina Kovacs känner sig rättslös. Eftersom hon dragit slutsatsen att 43 års medlemsavgifter till Lärarnas riksförbund inte är till någon nytta, anlitar hon advokat Anders Kron. Hon har inte råd men är desperat.
Hon befarar, helt korrekt, att varningen är första steget i en process där hon skulle sparkas. Detta bekräftar Edward Jensinger.
- Det fördes en sådan diskussion, säger han, men man avstod med tanke på att facket skulle ha satt sig emot detta.
Lars Silverberg, utbildningsförvaltningens personalchef, som deltog i denna diskussion, har en annan förklaring. Doina Kovacs tog rättning av varningen och slutade ”missköta” sig.
Anders Kron anser att redan underlaget för varningen var tunt.
- Jag tror inte att det hade räckt i Arbetsdomstolen, säger han.
Enligt regelverket kan en skriftlig varning utdelas till en anställd som inte tar rättning av en vanlig tillrättavisning från arbetsgivaren, utan fortsätter att göra sig skyldig till allvarliga fel. En varning är en disciplinär åtgärd som skall föregås av en grundlig utredning och den anställde skall få tillfälle att förklara sig innan beslut om varning fattas.
Advokaten förklarar också för sin uppdragsgivare att skolledningen inte får lov att avskeda eller säga upp henne utan vidare, utan om detta skall ske måste det föregås av förhandling. Doina Kovacs är mycket lättad över beskedet.
Hon har vuxit upp i Rumänien under kommunismen och är präglad av det hårda samhällsklimat som rådde där före murens fall. Men hon kom välutbildad till Malmö och är stolt över sina kunskaper. Hon var elitgymnast i Rumänien.
Ett år efter varningen säger flera arbetskamrater/före detta arbetskamrater att hon är en skugga av sitt forna stolta jag. Hunsad och rädd.
Doina Kovacs fyller 65 år hösten 2010. Hon har meddelat att hon tänker fortsätta arbeta till 67 års ålder. Hon är ensamstående och behöver lön i två år till, bättre pension, skolans sociala sammanhang och sitt yrke, som hon älskar.
Men beskedet tas inte väl emot. Enligt Doina Kovacs säger rektorn till henne att ”han aldrig kommer att gå med på detta”. Hon fråntas sina klasser och får andra arbetsuppgifter, ibland som vakt på prov, ibland som vikarie i ämnen hon inte har kompetens för, någon gång som vikarie på idrottstimmar. Hon åker även till IKEA för att köpa möbler, växter och annat pynt.
- Jag vill inte diskutera Doinas arbetsuppgifter, svarar Edward Jensinger på frågan om detta är uppgifter som lämpar sig för en gymnasielärare. Han tillägger att turen till IKEA var en engångshändelse.
Doina Kovacs hade kunnat slippa varningen. Villkoret var att hon accepterade ett erbjudande från arbetsgivaren att sluta på vårterminen men få lön halva höstterminen, fram till 65-årsdagen.
Ingrid Lindholm, regional ombudsman i Skåne för Lärarnas riksförbund, påminner i ett mejl sin medlem om detta och förtydligar:
”Om en sådan överenskommelse gick att få till stånd skulle arbetsgivaren avstå från att utfärda den skriftliga varningen då denna inte längre skulle fylla någon funktion.”
Ingrid Lindholm, tror du att Doina kan ha uppfattat förslaget som en påtryckning att sluta?
- Nej, jag konstaterade bara fakta. Om hon slutade skulle varningen enligt arbetsgivaren inte behövas. Av mejlet framgår att en sådan överenskommelse är helt frivillig från medlemmens sida.
Rektor Edward Jensinger känns inte vid erbjudandet. Trots att Ingrid Lindholm hänvisar till honom.
- Det får stå för henne, säger han.
Ingrid Lindholm anser inte att Doina Kovacs har brutit mot sekretesslagen. Däremot har hon blandat ihop två elever på ett olyckligt sätt och det är illa nog för en varning. Regionombudet ser det inte som en förmildrande omständighet att idrottslärare har förhållandevis många elever under få lektioner, då de inte sitter stilla. Doina Kovacs har i olika perioder haft ansvar för 200 till 300 elever.
- Det spelar ingen roll. I lärarens profession ingår att lära sig elevernas namn. Annars kan de till exempel inte sätta betyg.
Ingrid Lindholms ärende med mejlet är att svara på ett brev som Doina Kovacs skrivit till förbundet och det faktum att Doina Kovacs har anmält ledningen för Pauli gymnasium till Diskrimineringsombudsmannen.
Anmälan görs på tre grunder: kön, ålder och etnicitet. Doina Kovics anser att hon orättfärdigt anklagats för att inte behärska svenska, att hon missgynnas i förhållande till manliga kollegor och att hon trakasseras på grund av att hon inte vill lämna sin tjänst när fyller 65 år.
Lärarnas riksförbund tänker inte driva saken åt henne. Någon motivering ges inte.
Skolledningen på Pauli gymnasium beskriver i sitt svar Doina Kovacs som en svag lärare. Hon ska ha fått allt upptänkligt stöd men trots det haft påtaliga problem att klara jobbet. Hon anklagas för att ha många konflikter med elever om betyg och för att ha kränkt elever med muslimsk bakgrund. Varningen motiveras med att den aktuella händelsen inte var den första i sitt slag men särskilt allvarlig.
Skolledningen tillbakavisar helt påståendet om klagomål på hennes hantering av svenska språket – den är inte ”något som helst problem”. Doina Kovacs uppgifter om åldersdiskriminering avfärdas ”som helt gripna ur luften”. Det är vanligt, skriver man, att medarbetare på skolan fortsätter sin anställning på skolan.
Vad har då skolledningen gjort för att stötta sin svaga lärare?
- Vi har dragit ner på hennes tjänstgöring, berättar rektorn.
Doina Kovacs säger att hon har fått en halv fortbildningsdag i Malmö (i hur man hanterar besvärliga människor) och nej på alla andra ansökningar.
De påstådda kränkningarna av elever handlar om två händelser. Läraren sade till en elev att ta av sin tjocka huvudduk för att inte bli svettig och förkyla sig när hon gick ut igen i vinterkylan. Flickan behöll sin tunnare huvudduk under den tjocka. Under Ramadan frågade hon en mycket smal flicka om hon inte skulle be sina föräldrar att få slippa fasta.
- Båda gångerna var jag mån om elevernas hälsa, som är mitt ansvar. Jag förstår inte hur skolledningen kan få detta till kränkande uttalanden, säger Doina Kovacs.
Hon tycker att hon har kommit bra överens med de allra flesta elever men berättar att en liten grupp flickor är besvärliga.
- De går till rektorn och klagar och han ger dem alltid rätt. Jag har bett honom reda ut klagomålen tillsammans med mig och eleverna men det vill han inte.
Varför vill du inte det Edward Jensinger?
- Det är svårt för eleverna att konfrontera sin lärare.
Men frågan gällde att reda ut konflikten tillsammans med eleven, Doina och dig.
- Jag ville inte utsätta eleverna för det.
Då ger du inte Doina möjlighet att ge sin syn på vad som har hänt.
- Den som har kränkts har rätt. Doina menar väl men det hjälper inte.
Vad menar ni med att Doina Kovacs har många konflikter med elever?
- Vi har inte sagt att hon har många konflikter. Det där gäller betyg.
Är det inte vanligt med konflikter om betyg.
- Jo, men jag vill inte gå in på det.
Diskrimineringsombudsmannen, som kommer med sitt utlåtande i januari 2011, citerar ur Diskrimineringslagen 1 kapitlet paragraf 4: ”Trakasserier är ett uppträdande som kränker en persons värdighet och som har samband med kön, etnisk tillhörighet och ålder. Trakasserier är diskriminering.”
I 6 kapitlet paragraf 3 samma lag står det: ”Den som anser sig ha blivit diskriminerad ska visa omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit diskriminerad. Det är sedan arbetsgivaren som ska visa att diskriminering inte har förekommit”
DO går helt på arbetsgivarens förklaring till varför Doina Kovacs har omplacerats och kritiserats och anser inte att dessa har att göra med vare sig kön, ålder eller etnisk tillhörighet.
Varför?
- Diskrimineringslagen är mycket strikt. Vi bedömde inte att Doina Kovacs har diskriminerats på de grunder som hon har anfört, arbetsgivaren hade vittnen som styrkte hans ståndpunkt. Men vår bedömning betyder inte att hon inte har behandlats illa, understryker jurist Nanna Holst som har handlagt ärendet.
Kan Doina Kovacs göra en ny anmälan med vittnen, som styrker hennes påståenden?
- Ja, om hon kommer med nya uppgifter, så tittar vi på ärendet igen.
På Pauli gymnasium saknas inte vittnen till de trakasserier som Doina Kovacs anmälde till DO. En handfull andra lärare känner sig trakasserade på liknande sätt och/eller har iakttagit hur andra har behandlats illa. I maj 2009 skickar en grupp lärare en tvåsidig skrivelse till Lärarnas riksförbund med rubriken ”Utmobbning av lärare på Pauli gymnasium”. Skrivelsen lämnas också personligen av några undertecknare till utbildningschef i Malmö Matz Nilsson i juni 2009.
Här beskrivs hur vissa lärare är utsatta för svår och ihållande mobbning och att detta har pågått i två års tid, särskilt inom det program som Edward Jensinger ansvarar för.
Gemensamma drag för de utsatta lärarna är att de är 55+ och företrädesvis kvinnor. Alla vet att de är oönskade på arbetsplatsen. De har anmodats att sjukskriva sig, gå ner i tjänst eller sluta helt. Arbetsinnehållet förändras så att de får vikariat i stället för egna klasser, fler klasser/elever än man klarar av inom avtalad tjänstegrad, schemalagd tid när det är konferens eller arbetslaget träffas. De får sämre lönepåslag än andra på grund av ”dåligt samarbete”, vilket i sig försvåras av att de flyttas runt och isoleras från arbetslag och ämneskollegor.
”Alla utsatta konfronteras med lögner, halvsanningar, irrelevant kritik, total omöjlighet att rentvå sig eller få upprättelse.”…”Om det v e r k l i g e n föreligger brister hos personalen eller den enskilde läraren bör då inte detta bearbetas på ett professionellt sätt? Bör då inte respektive rektor kunna framlägga sakliga sanningsenliga och hållbara bevis på bristerna. Bör då inte resp rektor kunna hjälpa vederbörande genom stöd av olika slag, uppmuntran och vänlighet och sist men inte minst, genom omedelbar och adekvat fortbildning.”
Skrivelsen, som har undertecknats med Arbetstagare på Pauli gymnasium, avslutas med en uppmaning till Utbildningsförvaltningen i Malmö kommun att ta ställning i frågan:
”Att det föreligger övertalighet i Malmö kommun får inte heller vara anledning till detta sätt att kränka lärare och arbetstagare på.”
Lillebil Bjurnemark byter skola efter att inte fått möjlighet att försvara sig mot två elever som beskyllt henne för rasism. Det som hänt är att hon har tillrättavisat dem på grund av dåligt uppförande. Rektorn tror på eleverna och de falska beskyllningarna sprids över hela skolan.
- På det här sättet undergrävs lärarnas auktoritet och vårt arbete försvåras helt i onödan. Men det allvarligaste är att eleverna lär sig att det är OK att ljuga, säger hon.
Mycket annat bekymrar henne på Pauli gymnasium men beskyllningarna om rasism tar knäcken på henne. På sin nya arbetsplats, Heleneholmsskolan, upplever hon en mycket positivare stämning. Framför allt uppskattas lärare som gör sitt bästa.
- Om det uppstår konflikter mellan elever och lärare är det självklart att elever, lärare och rektor möts och reder ut dem tillsammans, berättar hon.
Även Michelle Piganiol flyttar huvuddelen av sin tjänst från Pauli till Petri gymnasium eftersom hon inte trivs. Hon säger att hon behandlas väl av ledningen på Pauli eftersom hon behövs som en av skolans få lärare i spanska. Men hon har sett hur Doina Kovacs mobbats under flera år, ofta med subtila medel, men likafullt tärande på självkänslan.
- Doina är samvetsgrann och plikttrogen men gör inte mycket väsen av sig. Skolledningen vill ha in nytt blod, därför ska Doina ge plats åt yngre män som vill ha fast tjänst.
Michelle Piganiol tror inte att Doina Kovacs har röjt hemligheter.
-Elever är inte alltid trovärdiga, hos en del finns ren illvilja. Att de blir trodda, utan försök att reda ut konflikter, beror på idén att skolan ska sätta eleven i centrum.
Marianne Teurneau förlorar liksom Doina Kovacs sina klasser när hon inte lämnar sin tjänst vid 65 år. Hon vikarierar i alla slags ämnen, inklusive sina egna, vaktar på prov och på skolans bibliotek under sina återstående två år på Pauli. Hennes rektor Edward Jensinger frågar under ett personalmöte om hon inte hade ”en släng av Alzheimers” och påstår att hon har kallat en elev för hora.
- Båda påståendena är absurda och helt gripna ur luften, säger hon.
Marianne Teurneau anlitar en advokat för att bemöta anklagelsen om att vara dement - och få en ursäkt. Men hon kan inte frita sig mot beskyllningen att ha kallat en elev hora, eftersom hon inte vet när, i vilket sammanhang eller mot vem hon skulle ha gjort detta. När hon frågar får hon inget svar.
- Det skulle vara fullständigt främmande för mig som är svensklärare att använda ett sådant språkbruk. Men jag kände mig som om jag befann mig i en totalitär stat eller i en pjäs av Kafka. Fullständigt grundlösa anklagelser riktades mot mig men det var omöjligt att veta varifrån de kom och därför omöjliga att försvara sig emot.
Hur har utbildningsförvaltningen och LR reagerat på skrivelsen? Utbildningförvaltningens chef Matz Nilsson känner igen klagomålen från lärare på Pauli. Dessa har, uppger han, upprepats i flera omgångar av två eller kanske tre lärare.
- Vi ser allvarligt på klagomålen och har återfört dem till skolans ledning som känner väl till dem, tar dem på allvar och arbetar med dem. Vi har nu dessutom uttalanden från två myndigheter som visar att det inte finns fog för klagomålen, säger han.
Två myndigheter?
Matz Nilsson hänvisar till DO och en inspektion som Arbetsmiljöverket gjorde i januari 2009 av skolans arbetsmiljöarbete.
Arbetsmiljöverket konstaterar efter ett föranmält besök på två och en halv timme att skolan har väl fungerande rutiner för att se till att arbetsmiljökraven uppföljs. Ingenting nämns om det slags problem som Doina Kovacs’ och hennes kolleger tar upp.
Är det korrekt skött när rektor inte vill tala med elever och lärare samtidigt när läraren anklagas för ett fel?
- Läraren måste få ge sin syn på det som hänt, så att rektorn kan fatta rätt beslut. Men eleven är den svaga parten. Elever som klagar på lärare är utsatta och därför är det är skolans uppgift att skydda dem.
När personalchefen Lars Silverberg får samma fråga svarar han:
- Detta är inte min bild av rutinerna på Pauli gymnasium.
Lärarnas riksförbund har också ombetts att svara på frågan, som går till Berry Nielsen, ordförande för LR i Malmö. Han har inte läst skrivelsen men fått den refererad. Han berättar att LR skickade skrivelsen till utbildningschefen som kopplade tillbaka till skolledningen på Pauli.
- När vi får en skrivelse som inte är undertecknad med namn avvaktar vi skolledningens yttrande innan vi bestämmer hur vi ska göra. Om det aktuella problemet berör många av våra medlemmar agerar vi. Om det gäller känslomäsiga överreaktioner från enstaka personer kan vi inte göra något utan att veta vem det handlar om. I det här fallet fick vi ingen bild av att någon direkt var utsatt.
Vad säger det dig om arbetsklimatet på Pauli när lärare inte vågar sätta sina namn under en skrivelse som den här?
- Sådana försåtliga frågor svarar jag inte på i telefon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar