Allergibehandling kan ge ny allergi

Kontaktallergi för aluminium har tidigare ansetts som mycket ovanlig. Men nu kommer det rapporter om att kliande knutor och kontaktallergi för aluminium uppstått som ett resultat av dels vaccineringar, dels behandlingar mot just allergi. Forskaren Eva Netterlid har studerat problemet i en avhandling från Lunds universitet.

"Kliande knutor" är små knölar under huden som skapar klåda och som enligt vissa studier kan kvarstå i flera år. En studie av kikhostevaccinering i Göteborg visade för några år sedan att nästan en procent av barnen fått kliande knutor på vaccinationsstället. Tre av fyra av de barn som reagerat med knutor hade också blivit kontaktallergiska för aluminium.

För Eva Netterlind, som forskar vi Enheten för yrkes- och miljödermatologi i Malmö, var detta helt oväntat. Aluminium har använts som adjuvans, "förstärkare" vid vaccineringar, i över 70 år med bara ett fåtal rapporter om kliande knutor och kontaktallergi.

Att kontaktallergi för aluminium tycks ha blivit vanligare har flera möjliga förklaringar. Dels har man fått ny teknik för att upptäcka denna allergi, dels kan typen av aluminiumföreningar i vacciner och annan behandling ha ändrats, dels ökar antalet vaccineringar i takt med det ökade resandet.

Eva Netterlid hittade själv bara några enstaka kliande knutor vid en studie av difterivaccineringar på svenska fjärdeklassare. Hon gick då vidare till att studera hyposensibilisering, en behandling där man med gradvis ökande doser försöker vänja personer med pollenallergier, kvalsterallergier etc vid de allergiframkallande ämnen de inte tålt.

Även vid denna behandling används aluminium som förstärkare. Och här visade uppföljningen på fler reaktioner. Av 37 behandlade barn fann man kontaktallergi för aluminium hos 8 barn och kliande knutor hos 13 barn. De 24 allergiska barn som också ingick i studien, men inte deltog i behandlingen, hade däremot vare sig kliande knutor eller kontaktallergi mot aluminium.

En annan studie gällde hyposensibilisering av barn och vuxna med allergisk luftvägssjukdom. Där fann man att nästan fyra procent av deltagarna hade kontaktallergi för aluminium. Personer med kontaktallergi fanns både i den behandlade och den obehandlade gruppen, och kontaktallergin kunde därför inte klart knytas till behandlingen. Däremot visade en undersökning av deltagarnas armar före och efter ett års behandling att antalet personer med knutor ökat betydligt, och andelen som besvärades av klåda hade också ökat.

Eva Netterlid och hennes kollegor hoppas kunna fortsätta med forskningen på området. En viktig fråga är om olika aluminiumföreningar ger olika utfall, en annan är om de personer som enligt testerna har kontaktallergi mot aluminium också i praktiken får besvär av t.ex. deodoranter, där aluminium brukar ingå.

Källa: Lunds universitet