Motståndskraftiga bakterier lika stort hot som klimatförändringar

Motståndskraftiga bakterier är ett de värsta hoten mot den globala folkhälsan. För kommande generationer är det är lika allvarligt som förändringen av klimatet.
Redan dödas lika många européer av overksam antibiotika som av trafiken.
- Inte många förstår vidden av problemet, säger Otto Cars, expert på antibiotikaresistens på Smittskyddsinstitutet.

År 1928, för knappt en mansålder sedan, upptäckte engelsmannen Alexander Fleming penicillinet. Bakteriologen lade märke till att en odling av stafylokocker stördes av mögel. Där möglet växte dog bakterierna. Han följde upp sin iakttagelse och såg att mögelsvampen, av arten Penicillum notatum, bet på fler bakterier.
Fleming förstod möjligheterna och skrev en vetenskaplig rapport om sitt fynd 1929. Få uppmärksammade den. Intresset väcktes först tio år senare när kemisterna Chain och Florey förädlade hans mögelsvamp till medicin. De delade 1945 Nobelpriset i medicin med Fleming.
Penicillinet slog igenom under kriget och började sedan massproduceras. Medicinen räddade mirakulöst miljontals människor från sjukdomar som man innan hade dött av: lunginflammation, hjärnhinneinflammation, svåra sårinfektioner, syfilis, gonorré och andra.
Fleming varnade i sin Nobelföreläsning för att bakterier som var känsliga för penicillin lätt kunde göras okänsliga genom att användas fel. Om patienterna fick för liten dos, som inte helt tog död på bakterierna, skulle de utveckla motståndskraft mot penicillinet. Därför skulle medicinen inte släppas till människor som kunde göra fel av okunskap.
- När jag gick som underläkare på sjukhus under 1970-talet fick vi inte ordinera antibiotika utan att fråga överläkarna, berättar Otto Cars.
Penicillinet följdes snart av andra liknande mediciner, som utvanns ur mikroorganismer för att bekämpa andra mikroorganismer. Gruppen kallas antibiotika (anti bios = mot liv).
Ända till 1968 tog läkemedelsföretagen fram nya sorter av antibiotika med nya egenskaper. Sedan kom inga fler, eftersom det inte fanns något ekonomiskt intresse av att fortsätta. Först på 2000-talet går det åter att tjäna pengar på nya antibiotika och nu är det bråttom att ersätta gamla försvagade mediciner.
- Barn dör helt i onödan, även i Sverige, säger Otto Cars.
Ett sent exempel är två nyfödda på Universitetssjukhuset i Huddinge som troligen dog på grund av att det inte fanns verksamma mediciner mot ESBL, multiresistenta tarmbakterier.
Otto Cars är ordförande i Strama (Samverkan mot antibiotikaresistens), ett nätverk av experter som sedan 1995 arbetar för ansvarsfull användning av antibiotika.
Under hans sakliga och lugna framtoning skymtar frustration och trötthet över hur svårt det är att få gehör för varningarna. Människan har haft ett sagolikt vapen mot svåra sjukdomar och det är nu på väg att glida oss ur händerna. Vi slösar bort gåvan.
- De flesta tycks tro att antibiotika alltid kommer att finnas. De lever i ett globalt självbedrägeri, säger Otto Cars och drar sig till minnes ett uttalande från en känd professor som 1968 sade: ”Det är dags att stänga läroboken om infektionssjukdomar”.
Hotet från motståndskraftiga bakterier handlar inte bara om att inte längre kunna bota infektionssjukdomar. De riskerar att omintetgöra hela den avancerade sjukvård som har byggts upp med cancerbehandling, vård av för tidigt födda barn, transplantationer och andra stora kirurgiska ingrepp.
Alla patienter som är försvagade av andra sjukdomar eller stora operationer blir lätt offer för infektioner.
Det medicinska budskapet är inte svårt att ta till sig. En liten mängd bakterier som står emot antibiotika finns alltid. Så länge tillräckligt många bakterier är känsliga för antibiotika spelar de ingen roll. Men när de känsliga slås ut breder de motståndskraftiga ut sig och tar över.
De känsliga bakterierna slås ut när vi slösar med antibiotika.
Balansen tippades någon gång efter 1968, när nya mediciner inte längre hjälpte läkarna att ligga steget före de snabbt föränderliga bakterierna. De började förlora strider de alltid hade vunnit.
- I början kom förändringen smygande. Nu går den fort, säger Otto Cars.
Sverige är ett föregångsland för det förebyggande arbetet. Strama började som en frivilligorganisation men permanentades av staten 2006. Regeringen ser arbetet som ett prioriterat område och avser att lyfta frågan under sitt ordförandeskap i höst.
Nittio procent av antibiotikan skrivs ut i öppenvården. Det är där överanvändningen ger grogrund för bakterier vi inte vill ha. Läkare agerar snarare efter vad kunden vill ha än efter vad som är klokast.
- Det borde inte vara tillåtet att skriva ut verkningslös antibiotika till öronbarn, säger Otto Cars i en ton som röjer hans upprördhet.
Han är lika besviken på landsting som inte håller efter sina läkare med kontroller. Stramas undersökningar visar att följsamheten till behandlingsrekommendationer brister i val av antibiotika, dosering och behandlingstid. Var tionde sjukhuspatient har infekterats medan de har varit inlagda.
Svenska sjukhus har de senaste åren haft flera stora utbrott av motståndskraftiga bakterier. Orsaken är överbeläggning och underbemanning. Riskerna ökar när patienter flyttas mellan olika avdelningar i jakt på lediga sängar. Det saknas enkelrum där smittsamma patienter kan isoleras.
- I längden blir det dyrare för landstingen att spara genom att dra ner på vårdplatser, kommenterar Otto Cars.
Om svenska läkare är svåra att nå står Strama och dess systerorganisationer inför en gigantisk internationell utmaning. I Europa går utvecklingen både framåt och bakåt. I England skriver läkarna ut recept som inte får tas ut förrän efter några dagar. Då har de flesta redan tillfrisknat av sig själva. I Grekland får läkarna bonuspengar från företagen om de säljer mycket läkemedel. I en del östeuropeiska länder säljs antibiotika receptfritt.
- EU borde enas om ett handlingsprogram med nollvision för resistenta bakterier, säger Otto Cars.
WHO tog 2001 fram ett program där motståndskraftiga bakterier utpekades som ett globalt säkerhetsproblem. Organisationen antog på förslag från Sverige 2005 en resolution om att börja agera.
- Sedan har ingenting gjorts. WHO har inte ens tillsatt en arbetsgrupp, ännu mindre tagit initiativ till att samordna resurser.
Få studier har gjorts som beskriver hotet i reda siffror men de som finns förskräcker: Studier i fem asiatiska länder visar att ett barn dör varannan minut på grund av att antibiotika har förlorat sin kraft. 70 procent av blodförgiftningarna kan inte behandlas. På ett barnsjukhus i Tanzania är dödligheten högre (50 procent) för barn som fått multiresistenta tarmbakterier än för dem som fått malaria (20 procent). I Indien skickas patienter hem från privata sjukhus när de inte kan betala dyr men verksam antibiotika.
- Mot hiv/aids, tuberkulos och malaria har WHO program. Mot resistenta bakterier finns ingen strategi.
Du målar upp en pessimistisk bild. Är läget hopplöst?
- Nej, det är inte hopplöst. Jag tror på vanliga människors kraft att förändra. Den är stor. Om Indien, där det bor en miljard människor, lyckas förbjuda tobak i offentliga lokaler, då måste vi lyckas.
Vad behöver göras?
- Vi har ett kortsiktigt och ett långsiktigt mål. På kort sikt måste vi få nya antibiotika. På lång sikt måste vi sluta slösa med antibiotika. Läkarna måste ta sitt ansvar.



Multiresistenta bakterier
Tre grupper av bakterier som är okänsliga för flera slags antibiotika ger idag problem i den svenska sjukvården.
MRSA är multiresistenta stafylokocker. Mer än tusen personer årligen får dessa. Bakterierna orsakar så kallad sjukhussjuka som till exempel ger infektioner i huden.
ESBL är resistenta tarmbakterier. Ett enzym i bakterierna bryter ner antibiotikan. Ett tusental patienter drabbas årligen. Två spädbarn i Stockholm dog troligen förra året av ESBL-infektioner.
VRE (vankomycinresistenta tarmbakterier). Sverige brukar ha ett tiotal fall årligen men det senaste året har över 500 personer smittats. Utbrott av bakterien har inträffat samtidigt i Halland, Västmanland och Stockholms län. VRE är ett bekymmer särskilt i intensivvården eftersom vancomycin är ett viktigt antibiotikum där.
Publicerad i Sydsvenskan